Kenyas Geografi

Kenyas geografi – Afrika i miniatyr

Kenyas geografiska karaktär kan, något klichéartat, sägas vara hela Afrikas i miniatyr. Landet bjuder på enastående variationer och dramatiska skiftningar: från öken till tropiska sandstränder, från tornande berg till djupa vulkankratrar och från snåriga skogar till öppna savanner.

Omringat av en rad grannländer – Somalia, Etiopien och Sydsudan i norr, Uganda i väst och Tanzania i syd – består landet till stor del av mäktigt, östafrikanskt högland. Detta får emellertid ett abrupt stopp genom Eastern Rift Valley (Östafrikanska riftsystemet), som borrar sig genom det kenyanska landskapet som en bultande halspulsåder. Med sin början vid Turkanasjön, nära Etiopien i norr, tar dalsänkan sig genom landets västra delar, ner till Magadisjön vid den tanzaniska gränsen i söder. På andra hållet, lodrätt, ungefär i landets mitt, delar ekvatorn prydligt upp Kenya.

Kenyas geografi – berget blir landet

Kenya är döpt efter landets högsta berg, Mount Kenya, men namnets exakta härledning är inte helt klar. Många menar att Mount Kenya är ett misslyckat uttal från missionärerna Johann Ludwig Krapf och Johannes Rebman, som var de första vita människorna att se berget. Männen frågade sin lokala guide vad de kallade berget, varpå han svarade ”Kiima kya kenia”. Detta kan översättas till ”Berget som skiner” på kamba-språket, vilket syftar till den snöbeklädda toppen. Kenia betyder just ”skina”.

En annan variant är något av namnen kirinyaga, kirenyaa och kiinya som på språken kikuyu, embu och kamba betyder ”Guds viloplats” (man trodde nämligen att Ngai – gud – bodde på berget). Samma uttryck kan även översättas, lite mindre religiöst, till ”platsen med strutsar”, då bergets svarta kappa och vita topp ska likna en struts. Vilken som än stämmer, så tros det vara ett felaktigt uttal av de vita missionärerna som ledde fram till namnet ”Kenya”.

Kenyas geografi – naturens rikedomar

Kenya uppmäter en yta av drygt 580 367 000 km², och är en tredjedel större än Sverige. Av denna består knappt 570 000 k av land och drygt 11 000 km² av vatten. Landets wetlands (våtmarker) är betydande livsmiljöer: floder, sjöar, papyrus-träsk (vid Lake Victoria) och mangrove-träsk (vid kusten och på ön Lamu). Kenya kontrollerar även ett betydande maritimt område, med en ekonomisk zon på 200 nautiska mil (370 km). Vid gränsen till Somalia är zonen mer omstridd.
Från kusten mot Indiska Oceanen reser sig landskapet stegvis, mot det centrala höglandet. Den naturliga vegetationen uppblandas med, och har delvis fått ge vika för, trädplanteringar och kultiverat land med grödor, plantager och betesmark.

Cirka hälften (48,1 procent) av landet består av jordbruksmark, där drygt en tredjedel omfattas av permanent betesmark. Av dessa är tio procent faktisk, odlingsbar jord. Runt sju procent av Kenya omfattas av skog (att jämföra med Sveriges dryga 68 procent). De kenyanska högländerna omfattar några av hela Afrikas mest framgångsrika jordbruksområden. Det är även dessa bördiga slätter, främst i de centrala och västra delarna, som bebotts av flest människor. Traditionellt har befolkningarna ägnat sig åt odling, såsom kaffe och te. Annars bor många i dag längs kusten, runt Mombasa (landets andra största stad), vid Victoriasjöns banker i väst och, inte minst, i huvudstaden Nairobi.

Nairobi är beläget på ena randen av Great Rift Valley, på 1700 meters höjd havet, där höglandet börjar gå över till savann. Det är i Kenyas sydliga delar, och även delvis västra, som några av landets mest välbesökta nationalparker ligger. Savannen fortsätter in i Tanzania, och därför delar länderna i hög utsträckning en del djurbestånd. Förutom det rika djurlivet, hör Kenyas naturtillgångar till kalksten, natriumkarbonat (soda eller kalcinerad soda), salt och vattenkraft, och värdefulla mineraler som ädelsten, fluorit, zink och gips.

Fyra stycken geografiska landmärken i Kenya har tagits med på UNESCO:s världsarvslista: Mount Kenya nationalpark, Lake Turkanas två nationalparker, Mijikenda-kayas (heliga skogar) och Great Rift Valleys sjösystem. Till dessa även Old Town i staden Lamu (på ön Lamu), Fort Jesus (fästning från slutet av 1500-talet) i kuststaden Mombasa och Thimlich Ohinga (ruin av stenbyggnader från 1300-talet) kring Victoriasjön.
Kenya har en rad sceniska vattenfall: i centrala landet omkring Nairobi hittar man Karura Falls och Thompson Falls, Fourteen Falls, Chania Falls och Thika Falls. Lugard Falls och Sheldrick Falls ligger i sydöst och Nabuyole Falls i väst.

Kenya Palm

Kenyas geografi – naturens baksidor 

Moder Natur ger och moder Natur tar – Kenya har ständigt varit drabbat av både torka och översvämningar under regnperioden. Mellan 2014-2018 led kenyanerna av en av de värsta torkorna på mycket länge, då regnperioderna uteblev. Under våren 2018 kom så sedan regnet men i en förödande mängd som snarare stjälpte än hjälpte, och hundratals fick sätta livet till. Det regnade inte heller överallt och många lider fortfarande av torka och hunger. 2018 beräknas mer än tre miljoner människor gå hungriga, och närapå en halv miljon barn bedöms behandlas för akut undernäring. Dessa extremväder lär komma allt oftare på grund av rådande klimatförändringar.  

Andra problemområden vad gäller miljön är vattenföroreningar från industrierna, vattenbrist och sämre vattenkvalitet till följd av ökad användning av bekämpningsmedel och gödning, avskogning, jorderosion, ökenspridning och tjuvjakt. Victoriasjön lider även av ett angrepp av vattenhyacinter – ett ogräs som frodas i förorenade vatten, stryper syresättningen samt gör det svårt för solljuset att tränga igenom vattenytan, vilket ställer till det för ekosystemen under ytan.
Trots landets många vulkaner (många utdöda) hör utbrott inte till det vanligaste – i modern tid. Det senaste ägde rum år 1921, i sköldvulkanen Barrier i nordväst.

Kenyas geografi – vegetationstyper

Landets vegetation är varierande. Höga bergsområden (mellan 2000 och 3500 meters höjd) domineras av tät, grön skog, som får rikligt med regn. Ännu högre upp, ovanför skogen, växer afro-alpin ljunghed och annan växtlighet, träd och buskar. Över 3800 meter är vegetationen glesare, med vissa korsörter och enorma lobelior

Kusten präglas av korallrev, rik algflora och mangroveträd samt viss skoglig karaktär i låglandet nästgårds. Öppna vegetationstyper med bushland (buskmarker) och grassland (grässlätter) präglar landets östra delar, från Amboseli i söder, genom Tsavo, uppåt i landet. I många av landets skyddade naturområden präglas landskapet av denna typ av öppen vegetation, med inslag av buskar och enstaka träd, såsom akacior. Vegetationen är förhållandevis torr och kal, förutom under regnperioden när den får liv. Savannerna i landets sydliga och västliga delar är sådana typiska, tropiska grässlätter.

I landets norra delar råder halvöken och öken, och vegetationen är således mer sparsmakad. Bergen med omgivande skogar som då och då ”ploppar upp” är därför välkomna sceneriförändringar.

I de västra högländerna (mellan 1000 och 2000 meter över havet) präglas vegetationen av woodlands (öppna skogar) och wooded grasslands (skogliga grässlätter). Den sista är en ännu öppnare version av den första, som möjliggörs av djurens bete, och även regelbundna gräsbränder. Den naturliga vegetationen har även fått ge upp mycket plats för områdets utbredda odling.

Kenyas geografi – landsdelar

Kenya kan, ganska krasst, delas upp i fyra geografiska delar: tropisk, bländvit kust; vulkaniska, bördiga högländer runt Great Rift Valley i centrala och västra landet; het, torr halvöken och öken i norr, samt öppen, vid savann i söder ­(och delvis i väst).

     Kusten

Kenyas kustlinje på drygt 536 km (ungefär samma avstånd som Malmö – Oslo) är ett pärlband av vita sandstränder, kokospalmer och mangroveträd som blickar ut mot det azurblå havet. Det sträcker sig från Somalia i norr till Tanzania i söder. Vattnet är tempererat och Indiska Oceanens varma strömmar gör det idealiskt för korallreven. Korallrev hör till platserna med rikast biologisk mångfald – bara regnskogar kan mäta sig på denna punkt.

Revens välmående och balans bygger på samspel mellan olika maritima arter, såsom hårda och mjuka koraller, svampar, fiskar, sköldpaddor, delfiner samt den landlevande och salttåliga mangroveväxligheten. Korallreven är direkt beroende av mangroven. Den utgör inte bara hem och häckplats för kustens fåglar, utan tillhandahåller även näring samt stabiliserar stränderna och filtrerar bort föroreningar. Det maritima livet, med korallreven och stränderna, är i dag under hot med oljeutvinning, kustnedbrytning, avskogning och klimatförändringar.

Just ett stenkast från kusten hittar man många av Kenyas tropiska låglandsskogar, bland annat kaya som är helig skog för kustfolket mijikenda. Många skogar förekommer fläckvis. De större mangroveskogarna hittar man på kusten, på ön Lamu och vid Tanaflodens mynning. Tanafloden är Kenyas längsta flod på ungefär 100 mil, och den börjar i centrala höglandet, norr om Nairobi, för att ha sitt utlopp ända nere i Indiska Oceanen.   

Elefanter i Kenya

     Centrala och västra högländer 

På vardera sida om Great Rift Valleys östra förgrening reser sig två mäktiga högländer som ger upphov till ett synnerligen dramatiskt, häpnadsväckande landskap. Höga berg skiftar till den djupa gravsänka som är Great Rift ValleyDenna naturliga, djupa fåra har rivits upp av tektoniska rörelser i jordskorpan. De centrala och västra högländerna reste sig på varsin sin sida om sprickan när denna bildades. Aberdarebergen (4001 m ö h) i centrala och Cherang’any Hills (3581 m ö h) i väst är två lysande exempel.

Både på riftsystemets olika ändar och längs med dalen, hittar man utslocknade vulkaner som Mount Kenya (centrala Kenya), Mount Elgon (västra Kenya), Longonot (södra Kenya) och till och med Kilimanjaro (norra Tanzania, precis vid den kenyanska gränsen). Många mindre kratrar är också en del av landskapet – vissa av dem aktiva och vissa utdöda. Mount Elgon, en slocknad sköldvulkan, är belägen precis på gränsen till Uganda och är med sina 4321 meter över havet landets näst högsta topp.

Inte bara vulkaner och berg är en utpräglad del av Rift Valleys spektakulära landskap, utan även ett löpande pärlband av sjöar: Baringosjön, Bogoriasjön, Nakurusjön, Elementaitasjön och Naivashasjön för att nämna några. Sjöarna har bildats av regnvatten som inte hade någonstans att rinna bort. Den vulkaniska askan har gjort de flesta av dem till sodasjöar: Karaktäristiskt för sodasjöar är att vattnet är basiskt (pH-värde högre än sju) och bär höga halter av natrimkarbonat (soda) samt andra salter. Baringosjön och Naivashasjön är ”riftdalens enda sjöar med färskvatten. Sjöarna, med sina utloppsfloder, har tillsammans med den vulkaniska mullan visat sig vara en oslagbar kombination för den livgivande tillvaron i Great Rift Valley.

Landets centrala och västra högländer har därför alltid varit populära bosättningsplatser. Den rika, bördiga jorden har lämpat sig utmärkt för odling som Kenyas många agrara folkgrupper ägnat sig åt. Vulkanisk jord lämpar sig extra väl för just kaffeplantager. Kericho-te hör till det bästa svarta te man kan få tag på (Kenya är världsledande inom export av svart te) och växer i det västra länet med samma namn. Beläget på omkring 2000 meters höjd, gör det tempererade klimatet, med relativt mycket regn, platsen idealisk för tefälten som breder ut sig – dessa hör till några av världens största.

Norr om Mount Kenya och Aberdarebergen väller Laikipaplatån fram – en högslätt på 8000 km², placerad på ekvatorn. Vidderna utgörs av gräsmarker, berg, kullar, floder, cederskogar och olika typer av privata rancher. Den förbluffande trakten, ibland med Mount Kenya skymtandes i horisonten, anses av vissa som inkörsporten till Kenyas mer ”vilda norr”.  

     Norra Kenya

Den norra landsdelens landskap är torrt och strävsamt och går från halvöken till riktig öken allra högst upp. De steniga vidderna steks och bränns under den obarmhärtiga solen och i de allra torraste delarna faller inte mer än 100 mm regn om året. Kenyas norra delar hör inte till de vanligaste turistresmålen, men alltjämt till de tuffare och mer utmanande. Denna solbakade terräng varierar från bergig, vulkanisk mark, till sanddyner och busksnår. Sporadiskt kan berg dyka upp, vars skogar som erbjuder en vila från det karga, arida landskapet.

Mount Marsabit, en utslocknad vulkan längs vägen norrut, bjuder på sitt egna – för området – lite udda ekosystem. Beläget mitt i ett torrt ökenlandskap är Marsabit och kringliggande natur en liten oas med sval, lummig skog, ofta höljd i dimma. Åt nordväst ligger en annan spännande utsläckt vulkan – Mount Kulal. Trots att även detta berg ligger mitt i öken, bibehåller det ett relativt fuktigt och milt klimat med svala kvällar; detta beror på den omgivande skogens förmåga att dra till sig och behålla väta.

En turkos pärla mitt i den karga Chalbiöknen är Turkanasjön, som ligger i nordvästra Kenya med sin absoluta spets i Etiopien. Chalbiöknen, med en yta på 100 000 k, påminner mer om ett månlandskap, med sitt torra lavaland och sina utsläckta kratrar. Turkanasjön är, på 6405 km², världens största ökensjö och även den största sodasjön, och kallas ”Jadehavet” på grund av sin klara, turkosa färg. Chalbiöknen är den största och kändaste, men andra öknar i norra Kenya är Kaisut Desert och Dida Galgalu Desert.

     Södra Kenya

Kanske det landskap som man allra mest förknippar med Kenya, och hela Afrika, är savannen. De östafrikanska savannerna bildades av vulkanisk aska och lava regnade ner över områdena. Inte alla växter kan överleva i den bördiga, men grunda, jorden. Gräs klarar sig då rötterna inte kräver mycket plats eller djup. Även det ”plattkronade” akaciaträdet trivs i den speciella miljön.

Resultatet blev det som så många längtar efter att få se och uppleva med egna ögon: ändlösa gräsvidder som vecklar ut sig under den stekande solen, med alla vilda djur som söker skugga och vila under den spridda vegetationen. I Kenya återfinns de kändaste savannområden i landets sydliga (och delvis västra delar). Masai Mara, Amboseli och Tsavo är några av hela Afrikas mest kända parker och reservat som alla är belägna långt söderut och har otroliga mängder och variationer av afrikanska savanndjur. Hit åker många turister vid sina safariresor.

Trots att norra Kenya utgör det mesta av landets ökenlandskap, är även delar av södra landet halvtorra och torra. En av dessa är Nyiri Desert (även kallad The Nyika och Taru Desert) som ligger belägen mellan Magadisjön (den sydligaste av riftsytemets sjöar) och Amboseli nationalpark (som blickar upp mot Kilimanjaro i Tanzania). En bit inåt landet, väst om Mombasa och sydost om Nairobi, ligger världens längsta lavafält Yattaplatån. Platåns klimat är halvöken och områdets, som ingår i landets största nationalpark Tsavo, vulkaniska jord färgar de bosatta elefanterna röda.

Leopard i Kenya

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

Datum för avresa

År
Månad
Dag

2019-06-12T09:58:50+00:00