Safari i Kenya

Vem kan åka på safari?

Ingen ska känna att ”safari är nog ingenting för mig” eller ”jag kan inte åka av grund av …” Safariresor har någonting för alla resenärer och de allra flesta behov går att tillgodose, även ute i vildmarken. Det man ska tänka på är att meddela i förväg så att researrangören och boendet är förberedda på vad som kan tänkas behövas ordnas med.

     Safariresenärens språkkunskaper

Vissa resor kan komma med en svensk guide, men det allra vanligaste är att guidningen i safariparker sker på engelska. Det räcker att själv kunna förstå och prata behjälpligt. Man ska inte se mer eller mindre bristande språkkunskaper i engelska som ett hinder för att inte åka överhuvudtaget. De flesta språkbarriärer kan man komma över med en god portion skratt och kroppsspråk. Guiderna talar bra engelska och åker man i grupp kan man hjälpas åt med översättningen för den/de som kanske behöver detta lite extra.

Det officiella språket i Kenya är annars swahili, men de som arbetar inom turistnäringen är bra på engelska. Man kan ta med en liten swahili-parlör för att kanske lära sig de vanligaste fraserna och djuren. Att som turist försöka sig på lite swahili brukar vara mer än uppskattat av lokalbefolkningen. Ordet safari är till exempel swahili för ”resa”.

     Safariresenären med specialkost

Glutenfritt, vegetariskt, laktosfritt, allergier m.m. – särskilda matpreferenser utgör inget hinder under safariresor. Lodger– och camper dukar ofta upp sina måltider buffé-style med många olika alternativ att välja mellan. Personalen finns där för att besvara frågor om vad maten innehåller etc. så det är inga problem att fråga om man undrar.

Specialkost kan dock vara bra att anmäla till researrangören på förhand, i synnerhet om man har någon allvarlig allergi. De kan då meddela flygbolaget och boendet på plats i Kenya. Under safariturerna äter man ofta lunchen ute på savannen, färdigpackad och klar från campen. De som förbereder maten ska veta vad som gäller.

     Safariresenären med ryggproblem

De skumpiga, guppiga, håliga vägarna som upptar en hel del av Kenyas bilsträckor kan vara nog så påfrestande för den raskaste av passagerare. Har man ryggproblem kan man tänka till en extra gång vad gäller transporten. Det blir i regel många timmar i bil på väg till, från och mellan safariparkerna då dessa ligger ute i vildmarken ofta långt från civilisationen. Ett något smidigare, mindre påfrestande, alternativ till detta som man kan överväga är safariflyg. Då sker transporten i ett mindre plan och man anländer till en landningsbana nära parken.

Därtill, själva game driven (djurskådningen från bilen) sker ute i bushen. Här kan man inte heller räkna med bra vägar då det faktiskt är mitt ute i vildmarken man befinner sig – med allt vad detta innebär. Har man ryggbesvär kan man be om en extra dyna eller dylikt.

     Den rullstolsburna safariresenären

Inte heller den som är rullstolsburen ska se det som ett hinder för att åka på safari och uppleva det vilda Afrika. Vissa lodger och camper är anpassade för personer med olika funktionsvariationer. Beroende på resenärens egna önskemål vad gäller safarin kan en dos kreativitet krävas för att hitta lösningar, men bara man meddelar sina specifika önskemål och behov, så ska det mesta gå att lösa. Researrangören har sina egna kontakter med logder och camper och vet vilka som är bäst rullstolsanpassade.

     Safariresenären med andra medicinska behov

Behöver man ta med medicin eller har andra medicinska behov, ska man vara noga med att packa med sig allting som man behöver. Dessa ska man alltid bära med sig i handbagaget under flygresan. Då det incheckade bagaget kan komma på villovägar och kanske inte når en på ett par dagar. Annars ska man även tänka på att sjukhus och apotek ligger ofta långt bort eftersom parkerna är belägna mitt i vildmarken.

Är man i behov av medicinsk utrustning eller annan specialutrustning som behöver laddas ska man meddela detta på förhand så att boendet är förberedda. Lodger och camper får ofta sin elektricitet från en generator som inte alltid är igång. Att strömmen går hör inte heller till ovanligheterna vid resor till Afrika. Vid vissa tältcamper, mobila camper och kan det vara sämre med elförsörjningen. Då får man ofta istället ladda ”centralt”, t.ex. i receptionen.

     Safariresenären som reser själv

Safariarrangörers upplägg är privata, så att resa själv utgör inget hinder. Allting blir som om man åker på en gruppresa – upphämtning på flygplatsen av guide, transport till safariparken/parkerna, guidning i bushen etc. Det man får vara beredd på är att betala en större summa då man får stå för allting – transporter, chaufför, guidning m.m. – själv. Vid en gruppresa fördelas dessa kostnader resenärerna emellan.

     Safariresenären som reser med barn

Att ta med barn på savannen är inte heller något problem. Det finns ingen generell åldersgräns vad gäller safariresor. Däremot är det vanligt att man ska ha uppnått en viss ålder för att delta i vissa aktiviteter runt safarin – t.ex. är 15 år en vanlig gräns vid bushvandringar. Vissa lodger/camper har sju års-gräns vid sina boenden för att hålla ner ljudnivån.

För att barnen ska få ut så mycket som möjligt av safariresan kan man skräddarsy resan efter dem. Man bör kontakta researrangören som kan tipsa om barnvänliga lodger/camper samt barnvänliga aktiviteter som ger barnen safariminnen för livet. Man ska även vara beredd på många och långa timmar i bil på skumpiga vägar. Det kan även bli långa sträckor ute på savannen då man bara kör runt och letar efter djur. Till dessa stunder kan man ha packat med lättare böcker (kanske om djuren), penna och papper så att de får rita vad de ser och extra energi i form av snacks.

Safari med barn bör överlag innehålla så få långa transportsträckor som möjligt och ett lugnare tempo, så att de får ut så mycket som möjligt av själva safariupplevelsen. Innan man åker kan man titta på filmen Lejonkungen tillsammans och lära dem många av djuren. Då blir det ännu häftigare för dem att faktiskt se allting med egna ögon senare, på plats i Kenya.