Elefant

Elefanten –­ fastlandets gigant

Världens största landlevande djur är elefanten. I dag finns det tre varianter av elefanter: savannelefant (även stäppelefant), skogselefant och indisk elefant. Savannelefanten är den större av de tre och är tillsammans med skogselefanten en typ av afrikansk elefant. En elefanthane kallas för tjur, honan för ko och ungarna för kalvar.

I Kenya saknar populära parker som Lake Nakuru och Nairobi National Park elefanten helt. Annars är särskilt kända ”elefant-parker” Amboseli och Tsavo, med flera, stora elefanthjordar. Till safarins Big Five åsyftas den afrikanska savannelefanten, vilken är den art som kommer att beskrivas i detta avsnitt och som hädanefter åsyftas när det står ”elefant”.

    Elefantens utseende

Elefanten är det största landlevande djur som existerar på jorden i dag med en mankhöjd på 2,5-4 meter och vikt på 2-6 ton. En genomsnittlig hane mäter ofta 3,2 meter och väger omkring 6 ton. Vissa individer kan väga upp till 9 ton. Den största och tyngsta som påträffats låg på 3,96 m och 10,4 ton.

Förutom den enorma storleken, karakteriseras elefantens utseende av brungrå, rynkig hud med svart strävt hår. En böjlig snabel (förlängd överläpp och nos); stora öron; små ögon; kort hals; pelarlika, kraftiga ben samt överkäkens framtänder som är förlängda till två betar. Både honan och hanen har betar. I dag föds 2-4 procent av afrikanska elefanthonor helt utan betar som följd av den utbredda tjuvjakten.

Fullvuxna elefanthanar kan få betar som är 3,5 meter långa. Betarna har många användningsområden: försvar, attack, gräva, skyffla, lyfta, samla mat samt skrapa bort bark från träd att äta. En annan fiffig del i elefantens utseende är snabeln som, likt betarna, fungerar lite som ett universalredskap. Elefanten använder den för att dricka vatten (ca tio liter åt gången) som den sprutar in i munnen, för att duscha sig med, i vatten eller jord, samt att plocka mat med från marken, träd eller buskar. När det är vattenbrist använder elefanter fötter, snabel och betar för att gräva hål i uttorkade flodbäddar på jakt efter vatten.

     Elefantens näring

Elefanten är växtätare och äter främst vedartade delar av träd, vilket gör att deras tänder slits väldigt. Om det finns att tillgå får de i sig annan näring i form av växter, frukter, gräs och rötter. De äter drygt 100 kg växtmaterial varje dag och dricker 100 liter vatten – detta kan med enkelhet dubblas för en individ som är lite extra hungrig eller törstig.

     Elefantens reproduktion och livscykel  

Elefanthonor blir könsmogna vid tio-tolv-års ålder, men är mest fertila mellan 25-45 år. Hanar börjar i regel inte reproducera sig förrän vid 25-35-års ålder. Parningen kan ske under hela året, men kalvar brukar födas under och precis efter regntid. En hona bär en unge (sällan två samtidigt) i livmodern under knappt två år (22 månader), vilket är den längsta dräktighetsperioden för något däggdjur. När ungen väl föds är den ca 1 meter hög och väger 100 kg. Elefanter lever i polygami, d.v.s. de har i regel mer än en partner.

Vilda elefanter har en livscykel på ungefär 60 år (i fångenskap kan de bli över 80 år).

     Elefantens beteenden  

Elefanter kan ha något av ett rykte om sig att förstöra allt i sin väg. Detta beteende blir i synnerhet synligt i områden där det bor många elefanter, som på nolltid kan förvandla skog till savann. Detta förstör emellertid inte bara utan bidrar även till gödsling, fröspridning etc.

Elefanter är flockdjur och lever ofta i grupper om ca 20 individer. Om en elefant dör sörjer den övriga hjorden bland annat genom att samlas runt den döda. De kan även komma tillbaka till platsen där elefanten dog och sörja i dagar. De lever i grupper som främst består av honor och unga, där en erfaren matriark – är ledare. När unga tjurar blir könsmogna lämnar de gruppen och bildar mindre grupper eller lever på egen hand. Hanarna växer nu snabbare än honorna, men får vänta många år innan de kan ta upp kampen mot äldre, större tjurar om kornas gunst. Honorna föredrar faktiskt i regel större och äldre elefanthanar, i 45-50-årsåldern.

Elefanter har dålig syn (de kan se upp till 10-20 m), men har desto bättre hörsel, luktsinne och taktilt sinne. De använder sig av särskilda beteenden vid kommunikation, med låg-frekventa infraljud, som människan inte kan höra. Ljudet kan nå andra elefanter på flera kilometers avstånd. Viss kommunikation sker på högre frekvens, som ett dovt muller för våra öron. Elefanter hälsar på varandra genom att fläta samman snablarna och de känner igen varandra bland annat genom luktsinnet. En elefant som är upprörd kan trumpeta kraftigt.

          Elefanten och illegal tjuvjakt

Elefanten har blivit hårt drabbad av tjuvjakt, främst på grund av betarna av elfenben som är värda hundratusentals dollar. Under 1900-talet gick antalet elefanter kraftigt ned. Man beräknar att det i Afrika i början av 70-talet fanns 1,3 miljoner– omkring två decennier senare återstod bara 600 000. Under 2000-talet genomfördes olika skyddsinsatser vilket har hjälpt att stabilisera elefantpopulationerna i södra och östra Afrika.

Det är främst hanarna som drabbas eftersom de har störst betar. Många tjurar som dödas hinner inte reproducera vilket på längre sikt gör att flockarna utarmas. Trots hårda straff och omfattande skyddslagar pågår tjuvjakten av elefanten än i dag.