Masai Mara NR

Masai Mara National Reserve – naturens skådespel

Vida känd för sitt otroliga landskap, djurliv i överflöd och safari i världsklass, anses Masai Mara National Reserve (i folkmun ”Mara”) vara landets bästa park och även en av de bästa i hela Afrika. Masai Mara är Kenyas flaggskepp och stora turistmagnet vad gäller safari.

Masai Mara brer ut sig likt en teckning på ett pappersark, på en yta av 1510 km², i Kenyas sydvästra delar, mitt i det mäktiga gravsänkesystemet Rift Valley. Masai Mara delar gräns och djurliv med Serengeti i Tanzania. Blott en tiondel av detta enorma viltområde ligger dock i Kenya; resterande i grannlandet. Till skillnad från många av de andra större parkerna och reservaten i landet ligger Masai Mara inte under den statliga organisationen KWS (Kenya Wildlife Service), utan sköts istället av landstinget i Rift Valley-distriktet Narok. Parkens östra delar är de mest välbesökta av turister på grund av ”närheten” till Nairobi – i alla fall sex timmar med bil och ca 45 minuter med flyg.

Masai Maras topografi är varierande, men består huvudsakligen av slättland. Dess vidsträckta, klassiska, östafrikanska savann kommer få hjärtat att banka hårdare hos vilken Lejonkungen-älskare som helst.

     Klimat och natur

Klimatet är något mildare än man kan tro, med tanke på läget så pass nära ekvatorn. Detta beror på den relativt höga altituden som parken befinner sig på – mellan 1500-2200 m.ö.h. Den regniga säsongen pågår mellan november och maj, med en torrare period januari-februari, som delar upp de s.k. ”korta regnen” och ”långa regnen”. Man ska dock tänka på att det sällan regnar så att det förstör en hel semester, utan regnen kommer snarare som oväder mot senare halvan av eftermiddagarna, för att sedan rulla bort igen.

Den längsta torrperioden infaller sedan juni-oktober. Man ska i regel undvika safariresor under april-maj, som är tiden för de ”långa regnen”. Vägarna kan bli leriga och oåtkomliga, även för terrängfordon. Klimatet blir dock allt mer oförutsägbart och det kan regna när det ”inte ska” och ibland uteblir regnen även under regnperioderna. Dagstemperaturen i parken varierar mellan 20 och 30 grader, med morgonturer som kan bli så kyliga som 12-13 grader.

Masai Maras natur är mäktig och skiftande. Mellan Loita Hills i öst och Oloololobranten i väst sträcker sig Marafloden, Talekfloden, vida grässlätter, böljande terräng samt en del skogsområden. Acaciaträden är giraffernas favoritföda och i skogarna lever babianer och andra primater. Längs flodbankarna och utmed släntar och på kullar växer träd och buskar. Till floderna kommer även många av djuren för att släcka törsten – men de får se upp för alla bitska rovdjur som lurar ”i vassen”.

Masai Maras höjdpunkter

     Djuren

Masai Maras självklara höjdpunkt är djuren. Knappt någon park i landet kan mäta sig med ”Maras” djurbestånd. Antiloper, impalas, gaseller, giraffer, elefanter, zebror, bockar, bufflar, vårtsvin och andra gräsätare som strövar över de vida slätterna är vanliga syner för safaribesökare. Men de är inte bara hett villebråd för turisternas vilt klapprande kameror, utan även för områdets rovdjur – de stora kattdjuren, hyenor, schakaler m.m. – som parken kryllar av. I parkens floder lever flodhästar och krokodiler.

Kattdjuren – lejon, leopard, gepard – är särskilt förekommande. En av Masai Maras större sevärdheter är dess lejon då parken har en stor population av dem. På safariresor finns det inga garantier, men ett besök i Masai Mara utan att få se ett enda lejon får anses ovanligt. På grund av The Great Wildebeest Migration (mer under nästkommande punkt) är ”lejonsäsongen” extra bra under den svenska hösten på grund av de stora hjordarna av gnuer, zebror, antiloper m.m. som är tacksamma byten för de stora katterna. Det öppna landskapet passar även för geparderna. De skygga leoparderna är ovanligare att se, men man kan få en skymt av någon på en trädgren.

I Masai Mara får man se den ståtliga massajgiraffen, som är den största underarten i giraffamiljen. Samtliga i djursviten Big Five (lejon, leopard, elefant, noshörning och buffel) finns representerade i Masai Mara, men leopard och noshörning kan vara de knepigare att se. Kombinerar man Masai Mara med safari i Lake Nakuru (som många gör) ökar chanserna för noshörning och leopard.   

Masai Mara ståtar även med ett rikt fågelliv: över 470 olika fågelarter, varav omkring 50 av dessa är rovfåglar. Till några av parkens vanliga arter hör vitskuldrad termitskvätta, koritrapp, sammetshäger, sekreterarfågel och usambirobarbett. Även strutsen, världens största fågel, och stridsörnen, Afrikas största örn, finns att se i området.

     The Great Wildebeest Migration

Masai Mara delar, som tidigare nämnt, gräns och djurbestånd med Serengeti i Tanzania – detta ger upphov till kanske det mest spektakulära naturskådespel som finns att se – The Great Wildebeest Migration (”den stora gnuvandringen”).
En miljon gnuer, tillsammans med tusentals zebror, antiloper m.m., förflyttar sig mellan Serengeti och Masai Mara på jakt efter färskt bete.

De påbörjar vandringen från Serengeti i juli och drar sig sedan tillbaka runt november. Mellan dessa månader rör sedan de enorma hjordarna sig på Masai Maras öppna slätter – både till safaribesökarnas och rovdjurens odelade förtjusning.
En fascinerande syn i The Great Wildebeest Migration är när hjordarna ska sig över Mara-floden (juli/augusti samt oktober/november) och samtidigt undvika krokodilernas glappande käftar.

     Bushvandringar

 Vandringar inom reservatet är totalförbjudet på grund av de höga koncentrationerna lejon och andra rovdjur – det är för farligt helt enkelt. Däremot arrangeras ”safari till fots”, bushvandringar, strax utanför Masai Mara. Det kan röra sig om allting ifrån ett par timmars vandring till längre turer då man campar ute i vildmarken.

     Massajvandringar

 Runt Masai Mara bor en av landets – och definitivt den mest kända av dem – folkgrupper: massajerna. Massajerna är ett seminomadiskt, boskapsskötande folk, med starka kulturella yttringar i såväl kläder och det yttre, som i sociala hierarkier och roller inom gruppen. Massajernas traditionella leverne är förhållandevis oförändrat än i dag, trots att det blir allt vanligare att man lämnar för ett annat liv i städerna eller helt enkelt genom att arbeta inom turistnäringen.

Under massajvandringar (givetvis utanför parken) leds vandringen av en lokal guide från massajstammen – kanske av en moran (massajkrigare) som letat sig just till turismen. Då får man t.ex. besöka en massajby och på så vis få en unik inblick i en av de få kulturer i Kenya som fortsätter att leva sitt traditionella liv, relativt opåverkade av yttervärlden.

     Luftballongsfärdar

Kanske det allra mest spektakulära sätt att skåda Masai Mara är från ovan. Bilen, som safarin allt som oftast äger rum från, kan omöjligt hitta in i alla områden och snår. Då kan man istället blicka uppåt och beskåda slätterna och djuren ovanifrån. Luftballongen svävar över marken och bjuder på häpnadsväckande vyer. Detta är emellertid en ganska kostsam historia.